Italian Rococo Era Painter, 1697-1768 Italian painter, etcher and draughtsman. He was the most distinguished Italian view painter of the 18th century. Apart from ten years spent in England he lived in Venice, and his fame rests above all on his views (vedute) of that city; some of these are purely topographical, others include festivals or ceremonial events. He also painted imaginary views (capriccios), although the demarcation between the real and the invented is never quite clearcut: his imaginary views often include realistically depicted elements, though in unexpected surroundings, and in a sense even his Venetian vedute are imaginary. He never merely re-created reality. He was highly successful with the English, helped in this by the British connoisseur JOSEPH SMITH, whose own large collection of Canaletto works was sold to King George III in 1762. The British Royal Collection has the largest group of his paintings and drawings.  Related Paintings of Canaletto :. | Looking South-West | The Basin of San Marco on Ascension Day | The Molo: Looking West (detail) dg | Santi Giovanni e Paolo and the Scuola di San Marco | Grand Canal, Looking East from the Campo San Vio |
Related Artists:
VOS, Marten de
Flemish painter (b. 1532, Antwerpen, d. 1603, Antwerpen). Flemish painter and draughtsman. Together with the brothers Ambrosius Francken I and Frans Francken I, he ranks among the most important painters of altarpieces in Antwerp during the 1590s. Due, in part, to the Counter-Reformation, there was a renewed demand for altarpieces to replace those lost during iconoclastic riots in 1566 or the reformist movement of 1581. De Vos produced works for, among others, the Old Crossbowmen, the Brabant Coiners, the Antonites, the wine merchants and the Guild of St Luke. The importance of these works would seem to suggest that, after the deaths of Pieter Bruegel I in 1569 and Frans Floris in 1570, de Vos was considered, with some justification, the most important figure painter in Antwerp before Rubens. He was also a prolific draughtsman, especially during the first half of the 1580s, when the Calvinists were in power in Antwerp. During this period he provided numerous designs for print publishers, such as Peeter Baltens, Frans van Beusecom, the widow of Hieronymus Cock, Adriaen Collaert, Phillip Galle, Willem van Haecht, Eduard van Hoeswinkel, Gerard de Jode, Hans van Luyck and Johannes Baptista Vrints. This increased activity is probably indicative of the economic recession and a dwindling market for paintings (especially of religious themes). A total of some 1600 prints were produced after designs by de Vos, an output three times that of Maarten van Heemskerck. De Vos's drawings have been praised (see Mielke) for their lively,
Gustaf Brandelius
painted Kappritten in 1833-1884
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.